French Academic Painter, 1789-1863, Painter, son of Carle Vernet. He was born in his father's lodgings at the Palais du Louvre, where his grandfather Joseph Vernet also lived; his maternal grandfather was Jean-Michel Moreau. To these antecedents and influences are ascribed the supreme ease of his public career, his almost incredible facility and his fecundity. His early training in his father's studio was supplemented by formal academic training with Franeois-Andre Vincent until 1810, when he competed unsuccessfully for the Prix de Rome. He first exhibited at the Salon in 1812. In 1814 Vernet received the Legion d'honneur for the part he played in the defence of Paris, which he commemorated in the Clichy Gate: The Defence of Paris, 30 March 1814   Related Paintings of Horace Vernet :. | gericault collection particuliere | Lion Hunt | Judah and Tamar | Judas und Tamar | Napoleon Bonaparte leading his troops over the bridge of Arcole |
Related Artists:
Pierre-Denis Martin
(b. ca. Paris 1663-d. Paris 1742) was a French painter, best known for his paintings of royal residences. He was also known as "Martin le Jeune" ("Martin the Young") or as "Martin des Gobelins" (because he was employed at the Gobelins Manufactory).
Edward Haytley
British Painter, active 1740-ca.1762,was an English portrait and landscape painter of the 18th century. Little is known about him, but the background of some of his sitters and professional contacts suggest he may have come from Lancashire. Few of his works survive, but he appears to have specialised in the "conversation piece" form popular with the landed gentry of mid-18th century England, a group portrait against an idealised backdrop of the subjects' estates. His works of this form include one of Elizabeth Robinson with her parents, Edward and Elizabeth Montagu, at Sandleford Priory near Hythe, Kent; six portraits of the Stanley family including one of Sir Robert and Lady Bradshaigh in front of Haigh Hall; and two of the Brockman family on its Kent estate, Beachborough, both showing the newly-constructed Temple Pond. One of the latter may include Susanna Highmore, daughter of the portrait painter Joseph Highmore. His best known works are the oil-on-canvas roundels of Bethlem and Chelsea Hospitals donated in 1740, at the behest of William Hogarth, to the Foundling Hospital, London. His last recorded work was a conversation piece of William Milner, second baronet, dated 1764, and he is assumed to have died shortly after this date
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.